tisdag 30 november 2010
söndag 28 november 2010
Utmaningsinlägg; Ett ögonblick/Min tro
Ett ögonblick..
Blott en daaag, ett ögonblick i säänder..? Eller nä. Vaddå ögonblick? Vilken konstig fråga må jag säga. Men det kanske vore på sin plats med en förlossningsbeättelse under denna kategori. Det var ju trots allt det största (och mest jävla plågsamma, fördjävligaste och helt sonika det sjukaste och givetvis bästa jag har varit med om) men just nu finns det ingen tid att skriva den storyn.
Tomtar på stan och julbord med släkten i byske väntar, och jag har sisådär 1 timma på mig att vara klar, och då jag för tillfället bara sitter i morgonrock och är en trogen tidsoptimist så är det inte riktigt läge för det.
Just nu iallafall, återkommer.
Glad 1:a advent eller vad fan man nu säger!
Blott en daaag, ett ögonblick i säänder..? Eller nä. Vaddå ögonblick? Vilken konstig fråga må jag säga. Men det kanske vore på sin plats med en förlossningsbeättelse under denna kategori. Det var ju trots allt det största (och mest jävla plågsamma, fördjävligaste och helt sonika det sjukaste och givetvis bästa jag har varit med om) men just nu finns det ingen tid att skriva den storyn.
Tomtar på stan och julbord med släkten i byske väntar, och jag har sisådär 1 timma på mig att vara klar, och då jag för tillfället bara sitter i morgonrock och är en trogen tidsoptimist så är det inte riktigt läge för det.
Just nu iallafall, återkommer.
Glad 1:a advent eller vad fan man nu säger!
fredag 26 november 2010
Utmaningsinlägg: Min dag/Min bästa vän
Min dag?
Det var väl lite för tidigt för det va? Hittils har jag hunnit dricka 2 kaffekoppar, skitit, rökt 2 ciggaretter och svammlat på med Elton. Förhoppningsvis hinner jag göra något vettigt innan denna dagen är fulländad, så jag tror vi återkommer om det och hoppar raskt vidare till nästa utmaning istället.
Min bästa vän;
I denna kategorin måste jag nog placera Hannah, som förutom att hon är min bästa vän, så är hon även min föredetta. (svägerska, haha, där fick jag dig på andra tankar för en sekund va?) Av någon underlig anledning så började vår vänskap med motgång, helt enkelt bara för att jag hade fått för mig att inte tycka om henne. Lyckligtvis fick hon mig på bättre tankar, och idag kan vi klassa oss som bästa vänner, samtidigt som våra barn är kusiner, jag är gudmor till deras dotter och dessutom bor vi grannar. Våra dagliga samtal är ett måste, liksom att pimla vin och snacka skit. Underligt nog har vi aldrig varit osams under dess 6 år, och en av anledningarna till det är nog för att vi är skrämmande lika. På gott och ont förstås.
Så tack Hannah för att du står ut med mig. Iofs är det nog ganska ömsesidigt.
Det var väl lite för tidigt för det va? Hittils har jag hunnit dricka 2 kaffekoppar, skitit, rökt 2 ciggaretter och svammlat på med Elton. Förhoppningsvis hinner jag göra något vettigt innan denna dagen är fulländad, så jag tror vi återkommer om det och hoppar raskt vidare till nästa utmaning istället.
Min bästa vän;
I denna kategorin måste jag nog placera Hannah, som förutom att hon är min bästa vän, så är hon även min föredetta. (svägerska, haha, där fick jag dig på andra tankar för en sekund va?) Av någon underlig anledning så började vår vänskap med motgång, helt enkelt bara för att jag hade fått för mig att inte tycka om henne. Lyckligtvis fick hon mig på bättre tankar, och idag kan vi klassa oss som bästa vänner, samtidigt som våra barn är kusiner, jag är gudmor till deras dotter och dessutom bor vi grannar. Våra dagliga samtal är ett måste, liksom att pimla vin och snacka skit. Underligt nog har vi aldrig varit osams under dess 6 år, och en av anledningarna till det är nog för att vi är skrämmande lika. På gott och ont förstås.
Så tack Hannah för att du står ut med mig. Iofs är det nog ganska ömsesidigt.
torsdag 25 november 2010
Utmaningsinlägg; Det här åt jag idag/Vad är kärlek?
Först och främst så vill jag beundra de hela 2 stycken människor som vågade skriva en kommentar! (Sorry erika och mamma, men ni räknas lixom inte hit.)
Bra jobbat Madde och Ingela, ni rakryggade människor. Hade jag haft eran adress hade jag kanske skickat er en julklapp. Ni övriga; Vänta ni bara till jag hittat er adress, så ska jag möjligtvis skicka er en voodoodocka med förbannelse.
Nu tycker jag vi lämnar det och går vidare till denna utmaning ni säkert väntar spänt på.
Det här åt jag idag:
Ja, eftersom klockan bara är 10.00, så har jag inte ätit något alls. Jag har däremot hunnit värma upp en kaffekopp från gårdagen. Smakade inget vidare faktiskt men vad gör man inte för att slippa röra på arslet i onödan. Så vi tar gårdagens intag då istället. Till frukost/lunch eller vad nu man ska kalla det kl 11.00 så åt (drack?) jag en nutrilett och en mandarin. Sen blev det väl en kaffekopp eller 4, varav en på stan också. Till middag blev det en soppa som vi fick av hemtjänsten, läs; mamma, gjord på köttfärs, vitkål, lök, purjo och buljong eller liknande. God som fan. Under kvällens lopp han jag klämma i mig ungefär 15 pepparkakor, varav hälften med ost på. Hela kostcirkeln där alltså.
Kombinationen med vitkål och pepparkakor gjorde så att jag har tillbringat halva förmiddagen på skithuset.
Vad är kärlek?
Herregud så tråkig utmaning. Här har jag kunnat skriva familj, barn, vänner och yada yada, men vi skippar det tror jag. De allra flesta vet väl att de som står en närmast förknippas med just det, kärlek.
Från det ena till nåt helt annat. Jag har upptäckt tre ålderstecken på mig själv:
Jag har börjat få vita hårstrån i ögonbrynen! Men vafan, är det ens normalt i min ålder?
Jag har tre djupa rynkor i pannan, så pudret lägger sig som en kaka just där. Fett irriterande.
Jag går omkring med pappersnäsdukar i jackan. Inte åt ungen, utan till mig själv, a'la pensionär.
Men vad fan händer?
Bra jobbat Madde och Ingela, ni rakryggade människor. Hade jag haft eran adress hade jag kanske skickat er en julklapp. Ni övriga; Vänta ni bara till jag hittat er adress, så ska jag möjligtvis skicka er en voodoodocka med förbannelse.
Nu tycker jag vi lämnar det och går vidare till denna utmaning ni säkert väntar spänt på.
Det här åt jag idag:
Ja, eftersom klockan bara är 10.00, så har jag inte ätit något alls. Jag har däremot hunnit värma upp en kaffekopp från gårdagen. Smakade inget vidare faktiskt men vad gör man inte för att slippa röra på arslet i onödan. Så vi tar gårdagens intag då istället. Till frukost/lunch eller vad nu man ska kalla det kl 11.00 så åt (drack?) jag en nutrilett och en mandarin. Sen blev det väl en kaffekopp eller 4, varav en på stan också. Till middag blev det en soppa som vi fick av hemtjänsten, läs; mamma, gjord på köttfärs, vitkål, lök, purjo och buljong eller liknande. God som fan. Under kvällens lopp han jag klämma i mig ungefär 15 pepparkakor, varav hälften med ost på. Hela kostcirkeln där alltså.
Kombinationen med vitkål och pepparkakor gjorde så att jag har tillbringat halva förmiddagen på skithuset.
Vad är kärlek?
Herregud så tråkig utmaning. Här har jag kunnat skriva familj, barn, vänner och yada yada, men vi skippar det tror jag. De allra flesta vet väl att de som står en närmast förknippas med just det, kärlek.
Från det ena till nåt helt annat. Jag har upptäckt tre ålderstecken på mig själv:
Jag har börjat få vita hårstrån i ögonbrynen! Men vafan, är det ens normalt i min ålder?
Jag har tre djupa rynkor i pannan, så pudret lägger sig som en kaka just där. Fett irriterande.
Jag går omkring med pappersnäsdukar i jackan. Inte åt ungen, utan till mig själv, a'la pensionär.
Men vad fan händer?
onsdag 24 november 2010
Spö borde ni ha!
Jag har sagt det förr, och det tåls att säga igen; Spö borde ni ha era anonyma tomtar. Förklara denna ekvation för mig då är ni så jävla vänliga: Fler läsare, färre kommentarer.
Skit ner er och frys fast!
(Ps. Skit ner er var väl kanske att ta i, men tjuvläs inte utan att tala om vem du är. En gång räcker. P.s 2, jag har pms besvär om ni inte märker det.)
Skit ner er och frys fast!
(Ps. Skit ner er var väl kanske att ta i, men tjuvläs inte utan att tala om vem du är. En gång räcker. P.s 2, jag har pms besvär om ni inte märker det.)
Utmaning- Min första kärlek/Mina föräldrar
Min första kärlek?
Ja, vad ska man säga om den? Kär har man ju varit flera gånger, fast märkligt nog på olika sätt. Min första kille (kan man titulera honom så trots att man knappt gav varandra en puss?) hette iallafall Patrik Larsson och vi gick i lågstadiet/mellanstadiet tillsammans. Han bodde en bit ifrån mig, så vi umgicks inte så överdrivet mycket utanför skolan, utan "hängde" snarare med varandra under rasterna. Tror att detta begav sig i 5:an eller möjligtvis 6:an, och jag har ett svagt minne av att jag var livrädd för hans mamma. Förhållandet sprack iallafall efter tre veckor. Orsaken? Jag tyckte han var jobbig.
Mina föräldrar.
Som jag nämnde i ett tidigare inlägg så består mina föräldrar av två stycken, en man och en kvinna. En heter Katarina (men stavar det av någon anledning för Chatarina, medans vi övriga kallar henne för Tjatarina.) Den andra är då en herreman som titulerar sig Jerry Sven Göran Johansson. Dom är gifta med varandra och har firat 25-årig bröllopsdag (eller var det 35? Minns inte riktigt) i somras, och kallar sig lyckligt gifta. Dom har bott en sväng i Hemmingsmark medans vi ungar var små, men lyckligtvis fick dom sitt förnuft till fånga och styrde kosan mot Öjebyn istället. I ett rött hus med vita knutar spenderade jag 18 år tills jag fick mitt förnuft och flyttade därifrån till en lägenhet 1 km bort. På senare år insåg dom att hus är besvärligt och flyttade in mot civilisationen och människobyn, Piteå stad. För närvarande bor dom i en lägenhet på Storgatan med en alldeles för tjock katt vid namn Xena.
Jag är lyckligt lottad som har föräldrar som ställer upp så mycket på oss som faktiskt bara dom kan! (Oj där blev jag djup va?)
Ja, vad ska man säga om den? Kär har man ju varit flera gånger, fast märkligt nog på olika sätt. Min första kille (kan man titulera honom så trots att man knappt gav varandra en puss?) hette iallafall Patrik Larsson och vi gick i lågstadiet/mellanstadiet tillsammans. Han bodde en bit ifrån mig, så vi umgicks inte så överdrivet mycket utanför skolan, utan "hängde" snarare med varandra under rasterna. Tror att detta begav sig i 5:an eller möjligtvis 6:an, och jag har ett svagt minne av att jag var livrädd för hans mamma. Förhållandet sprack iallafall efter tre veckor. Orsaken? Jag tyckte han var jobbig.
Mina föräldrar.
Som jag nämnde i ett tidigare inlägg så består mina föräldrar av två stycken, en man och en kvinna. En heter Katarina (men stavar det av någon anledning för Chatarina, medans vi övriga kallar henne för Tjatarina.) Den andra är då en herreman som titulerar sig Jerry Sven Göran Johansson. Dom är gifta med varandra och har firat 25-årig bröllopsdag (eller var det 35? Minns inte riktigt) i somras, och kallar sig lyckligt gifta. Dom har bott en sväng i Hemmingsmark medans vi ungar var små, men lyckligtvis fick dom sitt förnuft till fånga och styrde kosan mot Öjebyn istället. I ett rött hus med vita knutar spenderade jag 18 år tills jag fick mitt förnuft och flyttade därifrån till en lägenhet 1 km bort. På senare år insåg dom att hus är besvärligt och flyttade in mot civilisationen och människobyn, Piteå stad. För närvarande bor dom i en lägenhet på Storgatan med en alldeles för tjock katt vid namn Xena.
Jag är lyckligt lottad som har föräldrar som ställer upp så mycket på oss som faktiskt bara dom kan! (Oj där blev jag djup va?)
måndag 22 november 2010
Presentation
Som den stora härmapa jag är, så har jag härmat MonsterMalla och hennes utmaning. I denna utmaning ska man om möjligt blotta sitt allra innersta, och delge er av mina allra hemligaste hemligheter.
Nää, trodde ni på det?
Denna utmaning går väl snarare ut på att ni ska få ett hum om vem som gömmer sig bakom bloggen. Nu kanske jag inte följer listan slaviskt då jag är en självutnämnd blogg-periodare, men ni får säkert veta lite (o)intressant fakta om mig.
Man ska tydligen börja med en presentation. Såå..
Malin Katarina Johansson heter fröken. Mellannamnet kom mina oerhört fyndiga föräldrar på eftersom mamman själv är bärare av det namnet. Tack.
Jag har även en bror som heter Mattias Göran Johansson, och ni kan väl aldrig gissa vart han fick sitt mellannamn ifrån?
Jag skulle egentligen ha hetat Linn, men lyckligtvis så döptes en annan jänta på gatan till det i samma veva, så MaLinn kom väl lämpligt till pass. Är relativt nyfyllda 27 år, men känner mig som 20. Max.
Sist jag blev mätt (inte i magen, utan på längden) visade det 170 cm, och jag väger för tillfället 53 kilo.
Vägde 77 pannor som allra fetast under min graviditet.
Har en tjock unge vid namn Elton Julius Edin, 5½ månad, som jag är väldigt överbeskyddande över. Givetvis är jag den bästa mamman i världen också enligt mig själv.
Har en sambo vid namn Fredrik, som är den bästa tatueraren i världen. Ja, pappa också för den delen. Han är snygg, sjukt snäll och muskulös, precis som en karl ska vara. Vi har kilat stadigt i snart 4 år, och vi förlovade oss efter 7 månader. Väl genomtänkt i Turkiet kl 03.00 på natten.
Har en liten sån där skällande väskhund vid namn Maggan, en chihuahua, inte en chinchilla som en herre frågade mig om i förrgår.
Älskar tjejserier, sushi och surströmming, men är inget stort fan av julen. Gillar presenter men inte överraskningar, och min största skräck i livet är skyltdockor och stentrappor.
Sådärja, det var det intressanta.
Nää, trodde ni på det?
Denna utmaning går väl snarare ut på att ni ska få ett hum om vem som gömmer sig bakom bloggen. Nu kanske jag inte följer listan slaviskt då jag är en självutnämnd blogg-periodare, men ni får säkert veta lite (o)intressant fakta om mig.
Man ska tydligen börja med en presentation. Såå..
Malin Katarina Johansson heter fröken. Mellannamnet kom mina oerhört fyndiga föräldrar på eftersom mamman själv är bärare av det namnet. Tack.
Jag har även en bror som heter Mattias Göran Johansson, och ni kan väl aldrig gissa vart han fick sitt mellannamn ifrån?
Jag skulle egentligen ha hetat Linn, men lyckligtvis så döptes en annan jänta på gatan till det i samma veva, så MaLinn kom väl lämpligt till pass. Är relativt nyfyllda 27 år, men känner mig som 20. Max.
Sist jag blev mätt (inte i magen, utan på längden) visade det 170 cm, och jag väger för tillfället 53 kilo.
Vägde 77 pannor som allra fetast under min graviditet.
Har en tjock unge vid namn Elton Julius Edin, 5½ månad, som jag är väldigt överbeskyddande över. Givetvis är jag den bästa mamman i världen också enligt mig själv.
Har en sambo vid namn Fredrik, som är den bästa tatueraren i världen. Ja, pappa också för den delen. Han är snygg, sjukt snäll och muskulös, precis som en karl ska vara. Vi har kilat stadigt i snart 4 år, och vi förlovade oss efter 7 månader. Väl genomtänkt i Turkiet kl 03.00 på natten.
Har en liten sån där skällande väskhund vid namn Maggan, en chihuahua, inte en chinchilla som en herre frågade mig om i förrgår.
Älskar tjejserier, sushi och surströmming, men är inget stort fan av julen. Gillar presenter men inte överraskningar, och min största skräck i livet är skyltdockor och stentrappor.
Sådärja, det var det intressanta.
fredag 19 november 2010
Idol
Jaha, då har tydligen Jay i Idol rökt hasch nu också, (herregud, jag tror tv4 & aftonbladet måste kalla till krismöte för värre saker har ju inte skett sen Littourin blev tagen med byxorna i brevlådan) men jag ser ingen anledning att tv4 ska sparka ut honom från progrmmet för det.
Det var tydligen på tapeten om ni undrade.
Det var tydligen på tapeten om ni undrade.
Fredagsdravel
Då har tydligen fredagen infunnit sig påstår folk. Söndag eller torsdag, mig kvittar det egentligen. Varenda dag är den andra lik ungefär. Enda fördelen med helgen måste väl vara att man får äta skitmat och godis med gott samvete, ta ett vinglas eller två, och möjligtvis att mannen i huset (den större) i regel är på bättre humör. Jaa, nu är det ju inte så att vi går runt och surar direkt. Ni fattar. Jag anser att det är ett ypperligt tillfälle att fejja på med husets diverse göromål på helgen, medans han anser att "nu är det helg och då ska man bara chilla", typ.
Där kan det bli upplagt för tjurigheter. Ja, från min sida då. Ett exempel: Vi har tapeter över från matsalsrummet som vi hade tänkt sätta upp i köket. Nu snackar vi inte hela köket, utan bara typ två rader ovanför köksskåparna. Gjort på ett kick tycker jag, Fredde har vaken lust eller motivation att tapetsera mer. I dagsläget iallafall. På sätt och vis förstår jag honom, men anser att sätt upp tapetjävuln så slipper jag gnälla öronen av dig. För din skull lixom. Ibland funderar jag om han tycker mitt tjat låter som ljuv musik i hans öron.
I allt dravel ovan så finns det faktiskt en poäng. Är det bara jag eller blir ni förbannade på er själva för att ni inte kan fixa saker på egen hand? Eller ni kanske kan det? Jag är grymt less att behöva vara beroende av andra för att sätta upp tavlor, tapetsera, skruva och hålla på att hantverka. Nu är det ju så här att jag faktiskt haaar provat det mesta, men jag måste nog inse och erkänna för mig själv att resultatet inte alltid blir det optimala. Eller aldrig snarare.
Hot till min käre sambo som att: Då gör jag det sjäälv!, biter inte längre, utan får bara till svar att; det gör du inte, det blir bara fel och du blir förbannad, så då måste jag göra om skiten!
Han har ju en poäng där.
Hur gör ni?
Där kan det bli upplagt för tjurigheter. Ja, från min sida då. Ett exempel: Vi har tapeter över från matsalsrummet som vi hade tänkt sätta upp i köket. Nu snackar vi inte hela köket, utan bara typ två rader ovanför köksskåparna. Gjort på ett kick tycker jag, Fredde har vaken lust eller motivation att tapetsera mer. I dagsläget iallafall. På sätt och vis förstår jag honom, men anser att sätt upp tapetjävuln så slipper jag gnälla öronen av dig. För din skull lixom. Ibland funderar jag om han tycker mitt tjat låter som ljuv musik i hans öron.
I allt dravel ovan så finns det faktiskt en poäng. Är det bara jag eller blir ni förbannade på er själva för att ni inte kan fixa saker på egen hand? Eller ni kanske kan det? Jag är grymt less att behöva vara beroende av andra för att sätta upp tavlor, tapetsera, skruva och hålla på att hantverka. Nu är det ju så här att jag faktiskt haaar provat det mesta, men jag måste nog inse och erkänna för mig själv att resultatet inte alltid blir det optimala. Eller aldrig snarare.
Hot till min käre sambo som att: Då gör jag det sjäälv!, biter inte längre, utan får bara till svar att; det gör du inte, det blir bara fel och du blir förbannad, så då måste jag göra om skiten!
Han har ju en poäng där.
Hur gör ni?
torsdag 18 november 2010
Öron och jul
Kan man känna sin egen puls i örat?
Ja nu menar jag inte att jag känner den med handen eller så, utan hör den snarare.
Detta underliga fenomen har hänt mig nu i två dagars tid, oftast nattetid. När jag har lagt mig för kvällen så känner jag tydligt min dunkande puls i vänstra örat, och likt tinnitus så vill inte fanskapet ge med sig. Jävligt frustrerande. Sen har jag börjat höra dåligt också, om det beror på en vaxpropp eller bristande intresse för min omgivning har jag inte riktigt kläm på. Säkert både och. Nåväl, ett ypperligt tillfälle att inte engagera sig i gnäll och gorm som florerar då alltså.
Nog om det.
Julen nalkas. Och som den lata människa jag är så har vi bestämt att vi firar julen här hemma. Eltons första jul ska alltså vara på hemmaplan, sen vad som händer nästkommande år får bli en olöst gåta i dagsläget. Anser att det är allt utom julefrid att hatta runt på 3 ställen på julafton, är liksom inte min huvudvärk att folk har separerat, så den som vill får komma till oss och fira istället. Simpelt!
Nu hade jag tänkt vara ute i tid med julklapparna för en gång skull, så det är väl bara att ta tag i det helt enkelt. Känns som att det hamnade på min lott, i år igen.
Va konstigt!?
Förresten, fick höra en sjuk rolig grej igår. En bekant, vi kan kalla henne för X, ringde och sjukskrev sig för några år sedan från sitt jobb. Anledningen? - Hon hostade upp hårbollar!! Haha, det är nästan så man skrattar sig harmynt, men hon är väl inte direkt känd för att ha alla indianer i kanoten heller för den delen. Hade jag varit i hennes skor hade jag sökt hjälp. Inte för hårbollarna alltså.
Ja nu menar jag inte att jag känner den med handen eller så, utan hör den snarare.
Detta underliga fenomen har hänt mig nu i två dagars tid, oftast nattetid. När jag har lagt mig för kvällen så känner jag tydligt min dunkande puls i vänstra örat, och likt tinnitus så vill inte fanskapet ge med sig. Jävligt frustrerande. Sen har jag börjat höra dåligt också, om det beror på en vaxpropp eller bristande intresse för min omgivning har jag inte riktigt kläm på. Säkert både och. Nåväl, ett ypperligt tillfälle att inte engagera sig i gnäll och gorm som florerar då alltså.
Nog om det.
Julen nalkas. Och som den lata människa jag är så har vi bestämt att vi firar julen här hemma. Eltons första jul ska alltså vara på hemmaplan, sen vad som händer nästkommande år får bli en olöst gåta i dagsläget. Anser att det är allt utom julefrid att hatta runt på 3 ställen på julafton, är liksom inte min huvudvärk att folk har separerat, så den som vill får komma till oss och fira istället. Simpelt!
Nu hade jag tänkt vara ute i tid med julklapparna för en gång skull, så det är väl bara att ta tag i det helt enkelt. Känns som att det hamnade på min lott, i år igen.
Va konstigt!?
Förresten, fick höra en sjuk rolig grej igår. En bekant, vi kan kalla henne för X, ringde och sjukskrev sig för några år sedan från sitt jobb. Anledningen? - Hon hostade upp hårbollar!! Haha, det är nästan så man skrattar sig harmynt, men hon är väl inte direkt känd för att ha alla indianer i kanoten heller för den delen. Hade jag varit i hennes skor hade jag sökt hjälp. Inte för hårbollarna alltså.
I brist på en rolig bild får ni en tatuering istället!
onsdag 17 november 2010
Hårlös(s)?
Jag tror att jag håller på att bli gammal. Eller tappa förståndet. Eller så har jag precis fått ett, vad vet jag. Meen.. jag har funderat och funderat, och jag tror att jag har bestämt mig. Jag vill ha tillbaka min riktiga hårfärg! Vad den är har jag ingen aning om, säkert i någon råttfärgad skandinavisk variant. Men ändå.. Är så grymt less att färga håret för jämnan, och eftersom jag aldrig blir nöjd oavsett färg kanske det inte vore så dumt ändå.
Vad tror ni? Går det att färga ett mörkbrunt hår till råttfärg? Och framförallt, sitter det kvar sen?
Vad tror ni? Går det att färga ett mörkbrunt hår till råttfärg? Och framförallt, sitter det kvar sen?
måndag 15 november 2010
Lite ordbajseri
Helg och farsdag. Så mycket har hänt sen sist jag uppdaterade er nyfikna bastards. Eller säker mer, har ingen aning sist jag skrev något här. Men iallafall, vi börjar med helgen.. Lillfjärten min har varit sjuuukt förkyld, snorig, hostig och möjligtvis ögoninflammation. Det har blivit några mindre sömnfyllda nätter för oss båda konstigt nog. Mest för mig.
Farsdag har passerat, och som den underbara sambo jag är så har jag ju givetvis bakat och städat, fejjat och torkat snorunge, allt för att passa upp min karl på hans dag. Man kan nog säga att jag har lagt ribban där, så jag förväntar mig det dubbla på morsdag. Fredde mådde förvånansvärt dåligt igår dessutom, han skyllde på dålig öl sedan lördagkväll, men efter jag hört honom stappla in under natten och dessutom ramlat inne på toaletten skyller jag på dåligt omdöme. Eller ölsinne. Det låter vi vara osagt kanske.
Igår då jag varit och handlat till bakeriet glömde jag ju givetvis att köpa våtservetter. Visste vi hade en förpackning kvar så det var väl inte hela världen tänkte jag för en sekund, men herregud vad det går åt servetter till ett förkylt barn. Nåväl, med ungefär 2 våtservetter kvar insåg jag att jag hinner säkert till affären för att inhandla mer innan morgonlasset i blöjan anländer, men med min vanliga otur så sket ju ungen direkt på morgonen. Inte lite heller. Men snabbtänkt som jag är så snappade jag upp toalettrullen i farten till skötbordet, och tänkte grovtorka honom med det först och spara den där stackars servetten till det intorkade, för börja klä av honom och bada ides jag fan inte. Möjligtvis får han bada ikväll istället.
Sagt och gjort, efter att ha vikt ihop servetten till näst intill obefintlighet och torkat ett fåtal gånger så var ungen som ny igen!
Sen var det mammans tur. Kände att morgonlasset behövde lossas här också, men med många järn i elden samtidigt så går jag bara då det är absolut kris. Sitter inte liksom och vääntar att nåt är på gång, utan den här gången tror jag dessutom en liten sillskalle kikade ut. Rusar in på toaletten och avvaktar. Känner redan innan konsistensen på vad som komma skall, (vet inte om det är mitt sjätte sinne som spelar in), men jag kan säga att det inte var i det hårdaste laget. Mycket riktigt. Dags för torkning, och till min stora förskräckelse så inser jag ju att toarullen vatr som bortblåst. Fan! Inser att jag säkert glömde kvar den i Eltons rum. Vad göra? Hoppade lite fint upp och ner över toaletten för att avlägsna ett inte omöjligt bihang, för att sedan dra upp byxorna till knäna och sakta spatsera på huk för att undvika nyfikna blickar från gatan, in i Eltons rum, och hoppas på att jag inte lämnar spår efter mig på hans ryamatta. Där låg den så fint, toarullen, och bara väntade på att bli upplockad. Skyndar tillbaka till toaletten och gör klart mina bestyr.
Bli kanske ett bad för mamman också?
Hur fan gjorde dom förr? Bark, mossa?
Nog om bajs, tänkte dela med mig av ett skitgott recept på tomteskums fudge. Fyndigt va?
10 bitar skumgodis (eftersom jag måste överdriva allt tog jag givetvis 15 st ist)
2 dl strösocker
1 dl grädde
50 gram smör
100 g vit choklad
Klipp skumtomtarna i bitar.
Blanda ner allt utom den vita chokladen i en kastrull. Låt koka upp så allt smälter ihop.
Bryt chokladen och vänd ner i smeten och rör till du får en jämn blank smet.
Häll upp i smord form och låt svalna, gärna över natten i kylskåpet.
Skär sedan upp fudgen i bitar och förvara svalt.
Riv vit choklad över då kakan har stelnat.
Kom ihåg att använda en mindre form med höga kanter, så blir fudgen både högre och snyggare.
Går även utmärkt att äta den fryst, har hunnit klämma i mig 3 bitar till frukost.
Tjipp!
Farsdag har passerat, och som den underbara sambo jag är så har jag ju givetvis bakat och städat, fejjat och torkat snorunge, allt för att passa upp min karl på hans dag. Man kan nog säga att jag har lagt ribban där, så jag förväntar mig det dubbla på morsdag. Fredde mådde förvånansvärt dåligt igår dessutom, han skyllde på dålig öl sedan lördagkväll, men efter jag hört honom stappla in under natten och dessutom ramlat inne på toaletten skyller jag på dåligt omdöme. Eller ölsinne. Det låter vi vara osagt kanske.
Igår då jag varit och handlat till bakeriet glömde jag ju givetvis att köpa våtservetter. Visste vi hade en förpackning kvar så det var väl inte hela världen tänkte jag för en sekund, men herregud vad det går åt servetter till ett förkylt barn. Nåväl, med ungefär 2 våtservetter kvar insåg jag att jag hinner säkert till affären för att inhandla mer innan morgonlasset i blöjan anländer, men med min vanliga otur så sket ju ungen direkt på morgonen. Inte lite heller. Men snabbtänkt som jag är så snappade jag upp toalettrullen i farten till skötbordet, och tänkte grovtorka honom med det först och spara den där stackars servetten till det intorkade, för börja klä av honom och bada ides jag fan inte. Möjligtvis får han bada ikväll istället.
Sagt och gjort, efter att ha vikt ihop servetten till näst intill obefintlighet och torkat ett fåtal gånger så var ungen som ny igen!
Sen var det mammans tur. Kände att morgonlasset behövde lossas här också, men med många järn i elden samtidigt så går jag bara då det är absolut kris. Sitter inte liksom och vääntar att nåt är på gång, utan den här gången tror jag dessutom en liten sillskalle kikade ut. Rusar in på toaletten och avvaktar. Känner redan innan konsistensen på vad som komma skall, (vet inte om det är mitt sjätte sinne som spelar in), men jag kan säga att det inte var i det hårdaste laget. Mycket riktigt. Dags för torkning, och till min stora förskräckelse så inser jag ju att toarullen vatr som bortblåst. Fan! Inser att jag säkert glömde kvar den i Eltons rum. Vad göra? Hoppade lite fint upp och ner över toaletten för att avlägsna ett inte omöjligt bihang, för att sedan dra upp byxorna till knäna och sakta spatsera på huk för att undvika nyfikna blickar från gatan, in i Eltons rum, och hoppas på att jag inte lämnar spår efter mig på hans ryamatta. Där låg den så fint, toarullen, och bara väntade på att bli upplockad. Skyndar tillbaka till toaletten och gör klart mina bestyr.
Bli kanske ett bad för mamman också?
Hur fan gjorde dom förr? Bark, mossa?
Nog om bajs, tänkte dela med mig av ett skitgott recept på tomteskums fudge. Fyndigt va?
10 bitar skumgodis (eftersom jag måste överdriva allt tog jag givetvis 15 st ist)
2 dl strösocker
1 dl grädde
50 gram smör
100 g vit choklad
Klipp skumtomtarna i bitar.
Blanda ner allt utom den vita chokladen i en kastrull. Låt koka upp så allt smälter ihop.
Bryt chokladen och vänd ner i smeten och rör till du får en jämn blank smet.
Häll upp i smord form och låt svalna, gärna över natten i kylskåpet.
Skär sedan upp fudgen i bitar och förvara svalt.
Riv vit choklad över då kakan har stelnat.
Kom ihåg att använda en mindre form med höga kanter, så blir fudgen både högre och snyggare.
Går även utmärkt att äta den fryst, har hunnit klämma i mig 3 bitar till frukost.
Tjipp!
torsdag 11 november 2010
Ännu mera sale
Har lagt ut våra stolar på blocket då vi har köpt nya, tänkte även prova att lägga ut dom här! Ser ut som på bilden nedan fast vi har målat svarta ben ist, och 2 av dom är lite rangliga men går säkert att skruva åt. Om man ids. Vilket inte vi gjort.
800:- riksdaler för 6 st. Som hittat!
800:- riksdaler för 6 st. Som hittat!
tisdag 9 november 2010
Sale!
Tänkte jag provar att lägga ut vårat Wii sports till försäljning här innan jag lägger ut det på blocket. Nu jäklar ska skiten bort då det är så välanvänt, hela 2 grr! Har även en babybjörn bärsele i svart som skall väck!
Vid frågor, skriv i kommentarer!
På återseende!
Vid frågor, skriv i kommentarer!
På återseende!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)