Att göra ingenting.

Ibland har jag faktiskt väldigt svårt för den saken, just att inte göra någonting alls. Ta dagen som den kommer, gå i morgonrock och oborstade tänder halva eftermiddagen, ligga i soffan och kolla tv osv, ja ni fattar poängen. Många gånger försöker jag tvinga mig själv till att bortse från disken på diskbänken, hundhår i kaffekoppen och ner kräkta kläder i behov av tvättning, och bara ligga och mysa med lillfisen i soffan. Det funkar sisådär halva förmiddagen, och när han väl somnar så kutar jag runt i ilfart i huset för att hinna med så mycket som möjligt att göra, starta en tvätt respektive diskmaskin, plocka kläder som min käre sambo lägger all over the place, bädda sängen, måla ögat, snabbdammsuga eller liknande, just bara för att ha gjort något jävla vettigt på hela dagen. Sen då käre F kommer hem så avundas jag faktiskt honom. Han ser inte, (eller har öga för, eller bryr sig helt enkelt inte, om vad som behövs göras, utan han har riktigt kvalitets tid med E istället), medans jag ilar runt och passar på att göra sånt jag inte hade tid med tidigare under dagen. Jag skulle tro att detta inte är helt ovanligt, eller?


Efter att ha gått hemma nu i sisådär 7 månader har jag lagt märke till nya sidor hos mig själv. Och hos andra. Jag skulle tro att det beror på ren jävla tristess, men jag kan störa mig så inåthelvete likförbannat mycket på småsaker för det. Några exempel:

Jag blir hyfsat irriterad när F har packat ur diskmaskinen på fel sätt. Jo, man kan packa ur den på fel sätt då man inte sätter respektive saker på respektive plats. Eller staplar 2578 glas på varandra, så dom fastnar lixom ihop och är omöjliga att få lös utan att något går sönder. Givetvis måste jag ju då ändra om i hela köksskåpet. ( Går inte att bara se på och bli lika förbannad varje gång man öppnar ovannämnda skåp.)

Man kan även packa i diskmaskinen på fel sätt.  Jag packar med mottot "tryck in så mycket som möjligt så slipper vi diska så jävla ofta", medans han packar in saker huller om buller, utan egentligen någon typ av struktur, så då måste jag ju givetvis bry mig där också och packa om för jämnan.

Vi har för övrigt en sån där sladdlös dammsugare ni vet, en sån som man måste ladda batterierna typ jämt på, som jag förövrigt avskyr för den är så jävla klumpig, men F äälskar den. Det lustiga är att han hinner dammsuga hela huset med den innan batterierna tar slut, och när jag använder den så hinner jag bara typ 2 rum, och sen är den stendöd på batterier. Har försökt att förklara detta underliga fenomen för honom, men han tycker att han bara är effektiv, jag skulle snarare påstå slarvig.


Givetvis är det ju så att jag har sidor också som han säkert stör sig lika mycket på, men i det fallet är han bättre att hålla dom inom sig, medans jag gastar på likt en Tourettessjuk åt honom, den stackar'n. .Förresten såg jag på tv häromdagen en reklam för en ny pms medicin. Det kanske vore nåt?


Jaja, om man skulle gå och göra nån nytta idag!
Nej just fan, slöa var det ju.. Vad gör ni?